Jag är en vanlig kanin, vanlig fast ovanligt fin
Min fina lilla Gräddi. Hon är bland det finaste jag har. Precis som Russi. Mina djur betyder allt för mig.
Gräddi köpte jag av Ingrid Norman i november 2010. Hon var då ca 6-7 veckor gammal. Så ypperligt liten, hon fick plats i min ena hand. Det är svårt att förstå att något kan vara så litet.
Gräddi blir tre år nu i oktober, femte oktober närmare bestämt. När jag köpte henne var jag ett vrak. Jag hade tagit bort Sotis i september och grät varje kväll. Jag hade en sådan enorm saknad efter honom och allt gjorde så ont. Jag visste att ingenting skulle kunna ersätta honom men jag behövde något, någon som kunde fylla lite av tomrummet jag kände efter Sotis. Jag behövde en ny kanin. En ny liten varelse som skuttade runt. Med hjälp av en kompis fick jag kontakt med Ingrid och till slut fick jag hämta hem Gräddi. Redan hemma hos Ingrid så klickade jag och Gräddi direkt. Minns att Ingrid sa det också. Att Gräddi blev så lugn i min famn.
Sen har jag och Gräddi haft våra upp och nergångar. Jag har inte mått så bra under en tid och Gräddi blev i samma veva tonåring. Gräddi har ju också en helt annan personlighet än Sotis, hon är mycket tuffare. Jag har lärt mig att handskas med henne och hon har lärt sig att handskas med mig. Nu vet vi var vi har varandra och jag skulle aldrig kunna lämna mig ifrån henne. Hon ska tillhöra mig resten av hennes liv.
