Detta brev fick jag hem i brevlådan idag, det känns ju lite halvkul. Men 10 april ska jag iallafall befinna mig på capio och träffa min gamla behandlare från öppenvården och dagvården för uppföljning och stepwise, det är dessutom påsklov då, haha. Börjar faktiskt redan bli lite nervös även om jag inte har så mycket att bli nervös för. Jag äter bra, tränar i lagom mängd och jag vägde mig på gymmet i fredags och har en helt okej vikt. Jag ser mig själv som frisk och fri från ätstörningen så jag har egentligen ingenting att bli nervös över. Men det känns ändå jobbigt.

 

Det där stället är väldigt ångestladdat. Det är där jag har haft all min ångest. Jag har suttit inne på toaletterna och fotat min kropp, suttit på golvet med ångest upp över öronen. Suttit i soffan och druckit näringsdryck efter näringsdryck, mått så otroligt illa och sprungit ner och rökt så ofta det gått för att lindra ångesten en smula. 

 

Och i hennes rum( behandlarens) har jag haft så jobbiga samtal om saker som varit så otroligt jobbigt . jag har suttit i läkarsamtalet och gjort depresssionstest efter depressionstest och vågen har visat många olika siffror.  Men jag kan lugna mig ner att det är sollentuna & inte Löwet. För där har jag så mycket fler jobbiga minnen.