Först vill jag säga att jag utgår efter mina egna personliga upplevelser och åsikter. Ni kan ha haft helt andra uppleverlser än mig och kan fungera på anda sätt. Hur som helst så ska jag jämföra SCÄ ( Stockholm Centrum för Ätstörningar) och Capio Anorexi Center. 

 

Jag gick på SCÄ från augusti 2009 till Januari 2011. Under den perioden hann jag med inläggning på akutplatsen och vårdavdelningen. Inläggning i behandlingslägenheten och dagvården Frej. Hann även med lite Mobila Teamet och Öppenvård. Jag gick på Capio från Mars 2011 till Oktober 2012. Unden den perioden hann jag med Inläggning på 51an, Dagsjukvård på avd 52, Öppenvård och Dagvård i Sollentuna. 

 

Många tror inte att det är en sådan stor skillnad mellan Capio och SCÄ just för att det utåt sätt har likanande koncept. Man lägger upp maten med hjälp av visningstallrik och inte som på Mando då man har en slags våg. ( Mandometer) Men det kan jag inte berätta något om då jag aldrig varit patient på Mando. 

 

Hur som helst. När jag gick på SCÄ så blev det mycket tvång, jag blev ju bl.a bältad och sondad. Och innan jag fick Lpt så höll de fast i mig och tryckte i mig näringsdrycker och ångestdämpande medicin för att jag även vägrade det. Man ska inte behöva använda våld mot en annan människa men ibland kanske det är enda utvägen så jag ger inte SCÄ skuld för det, men däremot så ska inte ens anhöriga behöva vara så närvarande? 

 

Ett exempel. Det här var under hösten 2009. Jag var på avdelningen. Hade LPT. Det var typ fredag kväll eller nåt så det var ont om personal. Jag vägrade äta och skulle bli sondad. Jag vägrade följa med och sparkade och slogs. Och vad gör de då? Tvingar min styvpappa att hjälpa till! N'är de skulle bälta mig så fick han hålla i mina ben? Jag vill bara fråga, varför,varför,varförr??? Ens förälder ska inte ingripa som vårdpersonal. Det är bara så fel som det kan bli! 

 

Min syster var 12 år då jag låg inlagd på SCÄ. Hon fick uppleva många hemska saker. Tex när de skulle tvinga i mig näringsdrycker med våld. Hon fick se hur de höll fast i mig och jag stretade emot. sedan stängde de dörren framför henne? Var det någon som pratade med henne efteråt? Självklart inte. Fick hon hjälp att bearbeta det? Nej. 

 

När jag blev inlagd på Capio så var det första de sa. " Stanna hemma ni och vila upp er, vi tar hand om Angelica medan hon är här" De kunde känna sig trygga med att jag var i vårdens händer. Att jag fick i mig mat och hjälp. Inte som på SCÄ då de själva var tvugna att ingripa i att bälta mig. 

 

När jag vägrade äta på Capio så tog personalen ut mig och pratade med mig. Försöka prata mig till rätta. Min sjuksköterska på avd 51 visste verkligen hur hon skulle ta över anorexirösten. Bra exempel är tex. " Mat på gaffeln in i munnen" eller " Lyssna bara på min röst, ingen annans" Och sen att ställa krav. 

 

Jag hade mer vilja till att bli frisk på capio än på scä men samtidigt visste capio hur de skulle prata, hur de skulle omvända en. Scä var bara våld. Våld kan vara bra i vissa lägen men inte på det sättet scä gjorde, inte att föräldrarna ska vara med och ingripa. 

 

En annan sak jag tänkt på och ser skillnaden är hur de jobbar med tillfrisknandet. På scä kändes det bara som att man hade samtal efter samtal men ingenting hände. Det var ingen struktur och inget aktivt jobb. Jag hade kunnat gå på SCÄ i fem år utan att se någon skillnad, typ. 

 

På capio var det aktivt arbete. Dett sattes upp tydliga mål. Jag fick exponera och utmana mig och då trotsa anorexin. Det var inte samtal utan innehåll, det var aktivt arbete. På dagvården och dagsjukvården var det också KBT-terapi. Mycket bra och lärorikt men pain in the ass just då. Alla modeller capio använt sig av är så sjuukt bra och har hjälpt mig så mycket! 

 

Det finns säkert mycket mer jag skulle kunna berätta, men ni skulle aldrig orka läsa, haha! Det här är iallafall de största skillnaderna mellan SCÄ och Capio. Som ni märker har jag taggarna utåt mot SCÄ. Och det är just för att jag tycker de har så mycket brister eller iallafall då jag gick där. Capio gör verkligen ett gott arbete och ja de gör verkligen allt i sin makt för att man ska bli bra så fort som möjligt. 

 

Ni får gärna kommentera vad ni själva tycker, men ja, mina taggar är väldigt riktade mot scä. Just det, jag vet inte om ni som gått på scä känner igen er i det här. Blev ni bortglömda? Typ avbokade tider efter avbokade tider? Svårt att få tag i era behandlare? Eller likandne. Det hände mig på Scä men aldrig på capio. Jag kunde ringa till capio för att prata med läkaren tex, sen ringde hon upp mig om hon inte kunde prata just då.