Jag har en väldigt bra relation till mat idag. Jag tycker om mat ju, mat som är god som tex. pannkakor, det går ju inte att tycka illa om pannkakor eller har jag fel? Jag tycker inte om "köttiga rätter", men jag gillar kyckling väldigt mycket, men vi äter aldrig kyckling hemma. 

 

Det är faktiskt helt fantastisk hur bra relation till mat jag har idag, för så var det inte för några få år sedan. Då hatade jag att äta, maten var min värsta fiende tyckte jag då. Mat kopplades bara samman med ångest och dåliga upplevelser, jag har fortfarande en maträtt jag inte klarar av pga dessa upplevelser, det är potatisbullar. Men det tar jag upp en annan gång. Det är helt fantastiskt hur frisk jag är idag, hur bra min relation till mat är, att det går att bli såhär frisk. 

 

Maten påverkar mig inte på något negativt sätt idag, jag äter som jag vill utifrån mina villkor. Jag reflekterar inte hur eller vad jag äter särskilt mycket. Jag gör det enkla genom att "bara äta". Det faller naturligt för mig nu vilket är så fruktansvärt skönt. Det är helt fantastiskt att det går att få en sådan bra relation till mat trots att man har hatat mat så fruktansvärt mycket. Men egentligen hatade jag nog aldrig maten, utan det var rädslan och ångesten som gjorde att jag hatade det som jag trodde skulle ge mig det. Om ni fattar vad jag menar.