En viktig sak att ta upp är att många "ätstörda" har fått någon bild av att livet som "frisk och fri" är ett liv utan problem. Att vara frisk är inte att leva i någon slags fantasivärld utan problem. Att vara frisk är att vakna upp och se verkligheten. För hur mycket av verkligheten upplever du när du har en ätstörning? Inte så mycket. Då har man fullt upp med att tänka på hur mycket ångest man har efter dagens måltider. I princip. 

 

Att vara frisk är långt ifrån en dans på rosor. Livet är inte lätt, det är jobbigt och jag har många gånger bara velat skrika hur jobbigt allting kan vara ibland. Om jag ska citera Twilight " Dead is peaceful, easy, life is harder" Det är just vad det är. Men varför väljer jag livet då? Varför är jag inte sjuk istället? Jo för att jag vill vara en del av verkligheten och livets goda stunder väger upp det som är jobbigt. Man kan aldrig gå smärtfritt genom livet, alla har vi våra jobbiga dagar och stunder, men vi har också de goda och bra stunderna i livet. Och det väger upp allt. 

 

Anyway, jag vill bara att ni som fortfarande är sjuka ska förstå att ingens liv är perfekt vare sig man är frisk eller sjuk. Jag har också dagar med ångest( men inte på samma nivå som när jag var sjuk). Jag kan också ha ful-dagar. Jag kan också må dåligt ibland. Och det är okej. Det är faktiskt okej att må dåligt ibland även om man är frisk. 

 

En till sak jag tänkt på är att vara smal. Som ätstörd så har man en enorm drivkraft och vilja att vara smal som ofta går över till mager. Men som min kompis sa till mig en gång ( en frisk vän) " Vem vill inte vara smal? Alla vill vara smala!" För så är det faktiskt. samhället ser ut så idag. Det är smalt som är fint och det behöver inte betyda magert, utan bara "smal". Vad nu som menas med det? 

 

Jag är helt frisk från min anorexi. Men jag vill vara smal ändå. Jag vill ha en fin kropp. Jag kanske inte är lika manisk så att det hindrar min vardag som när jag hade en ätstörning men jag vill fortfarande ha en smal kropp. För det är vad alla tycker är snyggt. Och det är snyggt. Så bara för att jag är frisk så släpper jag inte allt kring tankar om min kropp, att hålla mig i form osv.. Jag tränar flera gånger i veckan, dels för att jag tycker det är roligt men också för att hålla mig smal och bygga fram snygga muskler. För bara för att man tänker på sin kropps figur så har man inte ätstörda tankar om inte hela samhället är byggt på ätstörda tankar? Jag vet inte.